Peace & Love

Regina Spektor är en av de mest fascinerande artister som kommit fram på 2000-talet och albumdebuterade för elva år sedan. Regina och hennes föräldrar kom från Ryssland till The Bronx i New York City och var den första ryska familjen i området på 20 år.

Regina är musikalisk, spontant, sensuell och har väldigt nära till sina känslor. Hon besitter dessutom ett av världens varmaste leenden. Detta avfyras åtskilliga gånger under hennes bejublade spelning på Utopia-scenen, men också under den intervju hon ger oss en timme efter att hon klivit av scenen.

– Jag har haft tur och jag känner verkligen att min publik är uppmärksam och snäll. Men det här var extra bra, måste jag säga. Jag älskar att se publikens ansikten, vilket man gör i dagsljus. Visserligen sluter jag ögonen ofta, men när jag öppnar dem blir jag varm inombords.

Är du rädd att få känslan av att du sett och gjort allt och börja ta saker för givna?
– Nej. Och jag tror att rädslan att förlora sin nyfikenhet kan leda till att man gör det. Rädsla generellt gör det.

När du ger 15-minutersintervjuer, känner du att det blir för stressigt och att du inte kommer till din rätt?
– Det beror på. Jag är väldigt mycket en känslomänniska, så jag är känslig för den energi som möter mig. Intervjuer är bara svåra om de pågår länge, som en hel dag med promotion. Jag tror inte man är menad att sitta och prata om sig själv hela dagar i sträck. Man behöver avgifta sig. Det är dåligt för en på samma sätt som skräpmat.

Är du alltid så glad och mjuk som du verkar på scen?
– Nej. När folk har en dold agenda och bär på aggressivitet, vilket jag har mycket erfarenhet, känner jag att jag måste försvara mig. När folk säger något som är osant. Det är utmattande. Jag har ibland feltolkat saker på grund av språkförbistring. Folk har inte menat det så, men det är inte deras modersmål. Så jag försöker vara förstående. Men jag är väldigt mycket en New Yorkare om folk snackar skit. ”Oh yeah? Fuck you, mister!”

Jag älskar New York och skulle vilja bo där. Vilka delar av New York City gillar du mest?
– Jag växte upp i The Bronx, så en del av mig tycker fortfarande att det är mitt verkliga hem. Speciellt Kingsbridge och Riverdale-områdena, som är där ettans tunnelbanelinje slutar. Det är vackert. Väldigt grönt, med många kullar. Gamla byggnader med brandtrappor. Sedan älskar jag hela Manhattan, haha. Central Park, Downtown. Jag förstår att du vill bo där, för det är så många olika saker i ett. Man kan välja vad som helst och ha det nära. Jag har varit i Riverdale och gått omkring och känt som om jag är i en skog eller en magisk trädgård. Och på en kort stund kan man vara i värsta slitna storstaden där det är smutsigt och inte finns några träd. En helt annat värld, men allt är inspirerande på sitt sätt.

Text: Anders Lundquist
Foto: Niclas Brunzell