Peace & Love

Metalgenren har gått från att vara en subkultur till att i stort sett bli folklig. Bannlysningen från kultursidorna har upphört och man omfamnar nu till och med den extrema black metal-musiken. Nästan åtminstone.

– Det var så bespottat förr och det är det ju fortfarande, oftast är det ju så att hårdrocken inte tas på allvar. Men nu sänder ju till exempel SVT fyra timmar live från Ullevi när The Big 4 kommer. Idag gör DN stora uppslag från Sweden Rock, visserligen lite exotiserande, men ändå. Det skulle aldrig hänt för 20 år sedan och knappt för 10 år sedan, säger journalisten Ika Johannesson.

Hon har tillsammans med Jon Jefferson Klingberg skrivit boken Blod Eld Död – En svensk metalhistoria, där de går igenom den svenska döds- och black metal-scenen. Ika refererar vidare till en intervju hon gjort med power metal-bandet Hammerfall för DN i slutet av 90-talet, där sångaren gjorde djälvulstecknet på bild.

– Jag blev ju totalt nedringd av äldre människor som tyckte det var skandallöst att man gjorde djävulstecknet på kultursidorna i DN.

Samtidigt menar hon att en del av lockelsen med metalkulturen är just utanförskapet, precis som för andra subkulturer. Black metal-kulturen är fortfarande en subkultur även om den omfamnas på kultursidorna för att det har blivit trendigt.

Sverige har i 20 års tid varit en av de främsta nationerna när det gäller metalmusik. Från att ha legat i bakgrunden och tagit efter de internationella strömningarna när det gäller utveckling, skedde det något med den svenska metalscenen i slutet av 80-talet. När death metal-genren växer fram så är Sverige ett av de ledande länderna när det gäller genrens utveckling, tillsammans med USA och Tyskland. Ika tror det finns två huvudanledningar till att just Sverige kom att bli ledande. Den ena är, precis som för så många andra musikgenrer, den kommunala musikskolan. Den andra är en ledstjärna. Nicke Andersson, sångare i bandet Emtombed, var en av de nyckelpersoner som krävdes för att genren skulle växa. Ett intresse började brinna, man startade band, ordnade spelningar, blev smakdomare, skrev fanzines, bytte blandband.

– För att en strömning ska kunna få fäste så behövs en ledstjärna – en ”trailblazer” – ett band som det går bra för som folk kan ta efter. I detta fall var det Entombed. De släppte sin debutskiva Left Hand Path sommaren 1990 som direkt blev skitstor och jätteinflytelserik för all extremmetal i hela världen. Och eftersom kretsarna i Sverige är så små så blev det som att alla peppade varandra. Det blev en extrem gemenskap över hela världen av de här klickarna av ungdomarna som upptäckte den här musiken. Så var det för mig och för Jon också.

Text: Frida Jansson Högberg
Foto: Jasmin Storch